Det finns så många saker jag vill ska hända nu. Så många saker som känns så nära men ändå så långt bort... Saker som bara hänger i luften och har hängt där ett tag, man får liksom aldrig svar på någonting. Jag orkar inte ens tänka på allt, har känt så hela sommaren. Jag, som vanligtvis överanalyserar allting, har slutat att tänka på allt. Det känns bättre så. Att inte utveckla några tankar så man slipper få upp förhoppningarna för sådant som kanske aldrig kommer inträffa. Fast samtidigt vill jag kämpa för att nå allt det där... Men inte nu. Inte den här sommaren. Låter det komma till mig eller så får det vara.
Ja, så får det vara. Fast ändå finns det fortfarande en liten del utav mig som bara vill skrika ut allt och visa vad jag vill ha...
Time will tell.
Jessica